Vi möter allt som oftast en slaggs trötthet och hopplöshet hos människor, man orkar inte kämpa för det är ändå ingen som bryr sig, var och en har nog med sitt eget och har inte tid eller råd med lite medmänsklighet.
Kanske är vi alla där i emellanåt? när orken tar slut och man fångas utav hopplöshetens ekande ord, att allt är meningslöst.
Men det är då vi behöver varandra för att fortsätta den goda kampen och inte besegras utan segra och gå vidare, att fokusera på livet och att allt är möjligt.
Folkhemmet om den nu har funnits mer än som ide, drevs utav en framtidstro och kraft och en stark vilja att förändra tillvaron i vårt land för inte allt så länge sen.
Vi måste få tag på det igen och börja gå mot strömmen, att lära oss att se möjligheterna, att inte ge upp och sätta på skygglapparna för allt som inte bara berör mig och mitt.
Jag är tacksam för att jag får vara med i Lotsens arbete, där får jag träna mig varje dag på att vara medmänniska och komma bort från mig själv ett litet tag.
På tal om att tänka lite större och lite mer så var jag med min vän Robin i Linköping på Bjärka Säby en heldag.
Jag har väl alltid varit lite snäv och smalspårig i min uppfattning om hur det är att var kristen eller vilka kriterier som skall vara allenarådande i min något trånga hatt.
Men ett vet jag man behöver inte vara sämre en att man kan vidja vyerna och våga pröva andra tankebanor än sina egna kära tankar och då kanske frikyrkoramarna får ge vika?
Hur som helst denna dag med Robin var berikande på många sätt och tanken på att det ska finnas en plats för ett rikt Gudstjänst liv kan aldrig vara fel, för stillhet,bön och rannsakan har gjort mångt mycket mer nytta än skada bland Guds eget folk.
Annars så har det varit en ständig ström av väckelsemöten, bönemöten, Gudstjänster och samlingar både på kållandsö och på Tullen i Skara.
Det har varit hembesök och rättegångar varvat med några besök på olika socialkontor och ett möte i Katrineholm, ett så kallat A:U-möte politiskt ställningstagande i frågor som exempelvis placeringar på behandlingshem.
Vi har även hunnit med att lämna in en klagan till socialstyrelsen angående ett ärende som vi vill att dom synar i sömmarna.
Vi har också en ärende hos J-O justitieombudsmannen som vi vill att man ska pröva och som förhoppningsvis ska kunna leda till förändringar i den något snäva synen man har utifrån dom kommunala kontorsfönstren.
Vi har fått rätt i två olika instanser gällandes en persons rätt till vård på bahandlingshem, där vård på hemmaplan inte var tillräckligt nog, nämligen i Förvaltningsrätten och i Kammarrätten, en härlig seger.
Jag kommer att återkomma till socialkontorens hemmaplanlösningarna framöver, men först skall dom få redovisa resultat över sina egna mål med dom människor som drillas runt i den eviga karusellen av dessa nygamla lösningar.
Lösningar som utan synbara resultat aldrig leder till ett liv i frihet om nu inte frihetsresultaten bara ska halvera drogmissbruket och ersättas med annat knark, typ Lyrika eller liknande, nu när alla tycks lida av den nya folksjukdomen ADHD eller någon annan medicinsk bokstavskombination .(jag återkommer)
Vi på Lotsen vill fortsätta kampen och försöka uppfylla socialtjänstlagen åt dem som den är till för (dom sjuka, för dom behöver den) och så länge som denna lag fortsätter att vara gällande i vårt avlånga Sverige fortsätter också vi att vara gällande i vårt avlånga land.
Socialtjänstlagen får inte bli en kommunal sparbössa, utan där skall rätten till en mänskligt liv avgöras och där skall inte pengarna godtyckligt styra utgången av vad man kan tänkas komma fram till bakom skrivbordet hos en del utav beslutsfattarna i nästan alla våra kommuner.
Demokrati är inte bara ett ord utan det är grunden som har lagts på grunden av vad människan har kommit fram till och som den bästa av alla ofullkomliga världar eller värden, som vi har till vårt förfogande.
Låt oss då använda oss av den på bästa sätt, nämligen genom att möjliggöra och inte förgöra oss själva i denna vår arma värld.
Till sist tack för ert stöd och var rikligen välsignade och fortsätt be för oss, vi behöver sannerligen allt stöd vi kan få…Thommy Bergenwall……..
